Om stora fina magar
Och min egen modell mindre.
Överallt är de, magarna. De där magiska magarna med liv inuti. En sådan där som jag skulle haft om allt gått bra i höstas. Vi skulle fått en liten lagom till midsommar, och det kändes i själen på årets ljusaste dag.
Eller så hade min mage just i detta nu blivit större för var dag fram till jul. Men det blir ju ingen högtidsbebis för oss nu heller. Fast vilket barn vill fylla år om julen?
Kära blivande bebis, du får komma precis när du vill, vilken vanlig dag som helst! Bara du lovar att du kommer, någongång, för jag längtar så. Vi längtar så. Och när du kommer så lovar jag att du möts av världens bästa Pappa(vi får köpa en sån mugg sen, du och jag) och en mamma som kommer älska dig så mycket att du säkert tycker att hon blir jobbig ibland. Jag tror du skulle trivas hos oss.
Och medans jag drömmer om en jättemage så tränar jag hårt för att min ska bli mindre. Jag är en "allt eller inget-människa", på gott och ont. Så länge jag inte har en magisk mage, så ska jag åtminstone ha en platt. Kanske tränar jag mycket nu för att det är skönt att kunna ha kontroll. Det är skönt att kunna styra över vissa delar av sitt liv.
Det är mycket lättare än tålamod.
